Idag är jag blå. Riktigt jävla blå. Men egentligen är jag röd, riktigt jävla röd kring ögonen -alla glodde på mig i skolan idag. Därför tillägnar jag det här inlägget till en spellista, bakfylla eller deppighet a la tjugital. Första videon är dessutom en liten utbildningsfilm om det kära, galna tjugitalet, men den är mest med för att Duke Ellington och Adelaide Halls The Mooche är så snygg, och för att det går över i rätt hurtig, glad "party"musik. Nobody knows the way I feel this morning är paradnumret ändå, egentligen hade jag velat ha den med Alberta Hunter, men Rosa Henderson duger hon med.
Njut eller förfäras av den stenåldergamla 1900-talsmusiken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar