Sakta gå hem genom stan...

Vrålade jag över söder på väg ner från medborgarplatsen förra onsdagen. Om och om, igen. Sara skrattade åt mig. Men jag var lycklig. Stockholm kanske är en bra stad ändå. Ibland. När Mando kommer hit och spelar, sprider hetta och glädje till våra frostbitna hjärtan. Eller när man får syn på Victor Norén på lunch i knökfulla Kungshallen en vanlig sketen fredag.

Åh, vad det e skönt när mitt Stockholm e grönt...

Mammografi

Mammor. Att de ska se allt. Mammornas mammor är ännu värre.
Mormor hade listat ut att jag var kär på tretti sekunder. Röstläget.
Mamma var nyss är och konstaterade att det nog är tur att jag har Mando just nu.
Korrekt observerat. Du borde skriva till dem och tacka.

Jo, det borde jag. Men så vitt jag vet har de ingen mail-adress vi dödliga kan komma fram till, sådär på riktigt.

Pottpurri

And when she drinks she's talking alot I don't know if that's healthy

I'm so tired of being stuck in this mess and nightmare wont you come and take me up and take me close to the real life

no matter what you'll do, you know I'll
be just fine

So come on come on
come on come on
dress me like a queen
confuse me, even steal my inner feelings
come on come on
come on come on
change the way I've been
just hold me down, abuse my mind forever

I'm fed up with this feeling I've got in my head Give me something to hold onto when the hell breaks loose

Bergman said it all,
the magic is in the fall, so true...

When you see him tell him all that you
don't know

There's something in the way that she smiles
Showers me clean from rust

so I sit by your side just to be near you
oh lord please don't take him yet

Cause with you
My sweet darling
Winter's fine alright and I'm in the deep blue sea

Dubbellycka

AH.

Jag är en sån där som har en allra bästaste, bästa kompis, som ingen kan komma förbi. Som ingen kan klå. Min allra bästaste, bästa kompis heter Sara. Hon bor lite långt bort nu bara. Vi hörs alldeles för sällan, och det är allmänt dåligt på den fronten, men vi har alltid lika roligt när vi väl hörs och ses.

I över en vecka nu har jag gått och grunnat; vem, VEM, vem av alla människor jag känner skulle kunna tänkas vilja gå på en konsert med Mando Diao på onsdag? Finns det över huvudtaget någon. Dagens fysiklektion gick till stor del åt till att bussa gigantiska hundögon på en killkompis, SNÄÄLLLA? Gå med mig på Mando..! Men ingen, ingen, ingen ville, kunde eller hade lust att lägga sina restrerande slantar på det. När jag kom hem hade jag så gott som gett upp. Det var ingen idé, det kändes knappt roligt med nya skivan som släpps på fredag.

Men vem är det då inte som ringer när jag precis slagit ihop matteboken? Jo, Sara!
Sara är hemma på sportlov, Sveriges tidigaste sportlov. Hela veckan är hon ledig, och vi pratar och pratar. Vi ska hitta på något säger vi. En klocka ringer.
Du, det skulle inte möjligtvis vara så... Mando spelar...Vad gör du på onsdag? Förresten hur har du det med pengar, 150 spänn typ...skulle du vilja gå på Mando med mig? Ett strålande solskens-JA! Det vore ju skitkul, ju. Och det är inga problem med pengar. Var är det någonstans, när? Planer ska göras, saker förklaras och göras upp. Men det går fort, inga problem. Nu är vi över på Austen, Cranford och England. Vilken skildring av Pride & Prejudice är sämst, bäst? Joe Wright är underbar, och jag har blivit dålig på svenska igen, hittar inte orden, tar det på engelska istället. Får skäll av mamma, borde plugga matte.


Dubbellycka.

Freeedome, freedome, freedooooome. (På facebook?)

Det har varit en helg av svaghet; jag har sjungit karaoke och skaffat facebook. Facebook var nog det värsta, jag trodde inte att folk skulle MÄRKA att jag trillat dit bara sådär. För många mejl, vänförfrågningar etc. Från folk jag inte känner längre, bara. HUR?

Eftersom VARFÖR? är en mer berättigad, och lättbesvarad fråga tar jag itu med den istället.
Mando Diao, mina älsklingar, släpper ny skiva mycket mycket snart. Och de lottar ut biljetter till en spelning som äger rum mycket mycket snart. Om nio futtiga dagar faktiskt. Popcirkus, debaser, svt2. You name it, och jag vill dit. Men för att vinna måste man vara medlem på facebook, medlem i Mandos fanclub på facebook (som jag ännu inte hittat), posta en bild i sitt galleri eller något i den stilen. Och SJÄLVKLART skriva en motivering till varför just jag ska få TVÅ biljetter till Popcirkus. Varför jag? Hm. Det enda jag kan komma på att jag av någon anledning bara har en kompis som är ett Mando-fan (och en som tycker om dem, men inte kan jag dra med dig på varenda Mando-påhitt inom 10 mils radie heller?) och hon bor i Valencia, Spanien. Liiite långt. Alltså skulle jag vilja ha två biljetter för att... trumvirvel... kunna ädelt muta ett för mig okänt Mando-fan att bli min kompis, eller muta en kompis att bli ett Mando-fan. För en kväll. Woho. Jag vinner nog inte. Och jag är nu fast med huvudet i hissdörren till facebook, fast besluten att inte läsa mejlen på ett par dagar.

Karaoken har inte givit mig hälften så många bekymmer som ovanstående. Jag tror att jag impat en smuula på pojkvännens kompisar, eller i alla fall öns "fritidsledare", genom att ha sjungit Aretha Franklins Think(här i filmversion fr. Blues Brothers). Helt själv. Hemma hos främlingar, bland främlingar. Med mycket lite alkohol i blodet.
Åhåjaja. Men något lite ädelt finns det allt i de är tidigare så kallade misstagen; de gick under den bra musikens tecken. HAH.