Kär

Jag har säkert tjatat om det här förut, på en person synnerligen. De visar Upp Till Kamp på svt1 igen, underbart initiativ och jag älskar dem för det. För att de var med och producerade den från första början och... Ja. De sände det första avsnittet i måndags. För att svensk film och tv kan vara bra, om inte det för att soundtracket är fullkomligt underbart, och för att Tommy är världens finaste amerika-älskare, Lena sjunger som en gudinna, Erik krossar mitt hjärta och Rebecka, inte kan bli bättre.

Lyssna på sista låten på deras minsida, det är Lena, som spelas av Fanny Risberg, som spelar in en skiva i London just nu. Jag väntar spänt på den och håller tummarna för att min brist på bra ord, stavningskontroll och känsla inte är en permanent effekt av min hjärnskakning. Och har ni Spotify så sök för all del på Upp till kamp! och lyssna på soundtracket. Nu ska jag packa och göra bananpannkakor. Puss.

Shake it

Jag kände på mig det, snart skulle något idiotiskt hända.
Knäet på Ace, foten i köket och nu huvudet på sänggaveln -lätt hjärnskakning.
Visst är jag duktig? Au revoir.

Français

Igår såg jag Amelie från Montmarte och idag har jag letat efter France Gall. Jag vill lära mig franska! Que je ne comprends pas... c'est un mensonge. Jag förstår litegrann om jag läser, men om jag ändå kunde uttala det jag läser, tänk. Det vore inte helt fel det.

Que no comprendo nada... es una mentira. Att jag inte förstår något... är en lögn.

Aces

I Just Can't Get Enough med Depeche Mode drog igång och plötsligt var det som om alla människor med mer eller mindre intressant danspartner tänkte samma sak. Dansgolvet stannade nästan eftersom det är ett relativt välkänt faktum att hångel och dans bara fungerar om dansen är en tryckare.

Strax innan tre var jag på väg att springa upp i DJ:båset och drämma till DJ:n när han råkade mixa något random beat i Mandos The Band, men att hela dansgolvet frös till minus 20 fick räcka som straff. När människan sedan avbröt låten för tidigt stormade jag ut till garderoben.

P.S. Jag håller på och lär mig använda Myspace. Inte för något intressantare än att bli kompis med halvsmå popsnören och gitarrpojkar egentligen, men ändå. Det är trevligt, mailkorgen blir så underbart fylld till bredden av franska R'n'B-artister och israeliska popsångare. D.S.

Käärlek

Har gjort ett äkta blandband, med A- och B-sida, och givmild som jag är vill jag dela det med er via en spotify-spellista. Det är inget speciellt med den förutom att alla låtar kommer från mitt skivställ, och det är väl kanske lite ovanligt ändå. Med skivställ.

A-sida:
All I Want is You - Barry Louis Polisar
Dr.Feelgood (Demo) - Aretha Franklin
Something's Got a Hold of Me - Etta James
First Day of My Life - Bright Eyes
Jeepers Creepers - Louis Armstrong
When My Sugar Walks Down the Street
Precis som Romeo - Håkan Hellström
I've Been Loving You too Long (to Stop Now) - Otis Redding
Sweet Things You Do - Mavis Staples
Nicest Thing - Kate Nash

B-sida:
Tree Hugger - Kimya Dawson & Antsy Pants (Finns inte på Spotify...)
I Just Don't Know What to Do With Myself - The White Stripes
Second, Minute or Hour - Jack Peñate
Fool That I Am - Etta James
Oh Me Oh My (I'm a Fool For You Baby) - Areth Franklin
Piece of My Heart - Janis Joplin
Son of a Preacher Man - Mavis Staples
Did You Give the World Some Love Today Baby - Doris
Billy Brown - Mika

Det må vara enklare med Spotify (som jag förövrigt tycker behöver ett smeknamn), men inte lika kul. Tackohej.

Tredje av tre; och rubriken vill fortfarande inte vara mig till lags, hjälp mig!

Det är förräderi
och det är svek
Det är omskrivningar och

det är dina ord

Det är hyckleri
och det är synd
Det är egentligeninteslöserimedtid men

den råkar vara slut

Det är våra känslor och

mina är förbi.

Två av tre

Månpromenad över huden

Läppar
mellan

Händer
mellan hud och fingertoppar

Dina fingertoppar som
lämnar spår
i mina nervceller likt

astronautens fötter i månsanden

de suddas inte ut.



Om så väl vore

Om så väl vore
att jag var lika vacker,
som kvällen i dina ögon när du ler

att jag var lika älskvärd
som kruset i din ögonvrå när du är obstinat.

Om så väl vore
att jag var lika stark,
som floden i din strupe när du skrattar

att jag var lika dyrbar,
som solen i ditt ansikte när du ler.

Om så väl vore, vad gjorde jag då?

Hon som faktiskt ville bli poet

Just nu känner jag mig som att jag lever lite här, vilket tyder på att jag har för lite att göra, eller för mycket att undvika...

Armand Mirpour spelade på Södra Bar igårkväll, det gjorde Leo Leoson också, men på grund av SL och tidsoptimism missade vi honom, tror vi. Scenen var galet liten i jämförelse med bilden jag hade i huvudet, men mannen rörde sig som om han stod på Utopia på Peace and Love och Håkan Helltström aldrig dragit en enda tonårstjej till sina spelningar. Och vi stod längst fram. Praktiskt taget på scenen, ja det hade bara varit att ta två steg så var man där. Men det hade varit helt onödigt eftersom Armand titt som tätt utökade scenens storlek på allehanda upptåg. Som att sjunga till någon, eller med någon. Typ mig då. Jag fick dela mick med Armand när han sjöng refrängen i Josie.

När, hur och exakt varför, vet jag inte, men någon gång där, efter tidigare nämnda chock i miniformat, kom en till. I ett mellansnack kom han in på drömmar, sa att vad du än vill bli, så kan du, det går. Och hela tiden stod jag med en liten sol i magen och tänkte på mina drömmar om en diktsamling, någon form av publicering, poesin. Och så säger han vad vill ni bli?! Vad vill du bli, med en lång arm med hand och fingrar som pekar på mig. Och munnen går som i baklås. Plötsligt är det som om poetdrömmarna inte duger, det är ju inte dit jag är påväg med mitt kth och infrastrukturande, det är som om munnen har vant sig vid att ta emot halvsanningar, och nu har det varit tyst för länge, så tar Rana tag i min överarm och skriker POET! Och så driver mellansnacket vidare i att Armand försöker hitta på något som skulle kunna vara undergroundpoesi som endast går att höra i mörka tunnlar, det bli fel och skratt.

För att sona brottet jag begått mot mina egna drömmar har jag vaskat efter chanser, möjligheter att få publicera, och vid min svans, jag har hittat guld. I goa glada Göteborg finns en Poesifestival, med tillhörande tävling. Senast på söndag ska jag skicka in tre bidrag. Jag lägger upp dem här sedan, till allmän beskådan.

Ikväll spelar Armand i Kungsan på Ung08, jag tror att jag kommer vara där.

Jag är inte en sån som medvetet och generellt sett tillängnar saker till människor, så det här inlägget är till dig

Jag sa nyss att jag tyckte att Hemingway var överskattad, och det tycker jag fortfarande. Men du skriver så som han borde ha skrivit. Du lämnar ingenting och allt åt fantasin och jag blir fullkomligt tokig av att läsa det du skriver; jag vill veta allt i brist på något eget att berätta, och jag hatar att du har varit i Vaxholm, som nog är världens vackraste fiendeland, och om jag inte hade varit mest förtjust i banvallen, sniglarna och den missanpassade lekplatsen på Neptuniskolan och björken som forfarande luktar lika torrt (och minns du när vi skrev ett hemligt brev och skällde ut rektorn för att det finns så många björkar trots att folk, alltså jag, är allergiska?), skulle jag kanske inte ha ett så stort behov av veta precis allt som inte finns i brist på något eget, fastän jag inte behöver veta mer. Så då kanske du förstår mig ifall jag på tåget in till stan, i oklädsam nyfikenhet ställer frågor som jag tror jag vet svaret på. Puss o kram skumbanan Ranabanan.

Turister

Nöjesguiden talade igår glatt om för mig och Sara att endast turister spatserar Stockholms gator iklädda shorts. Och visst, Sara har hyreskontrakt i Eksjö och jag bor fortfarande inte inom Stockholms stads gränser, om än löjligt nära dem. Och vi var båda iklädda shorts. Följakteligen var vi turister går eftermiddag, kväll.

SF-bokhandeln hade ett för litet utbud av Pratchett på svenska, vilket fick oss att naivt hoppas på stadens största Akademibokhandel, men icke. Istället fick vi oss en fin stund bland klassikerna på engelska.

Sara rundar hyllan efter en obligatorisk, om än kort diskussion om Austen. Vad tycker du om Hemingway, han är väl inte särskilt bra? Snabbt konstateras det att denne är överskattad, isbergstekniken i all ära, men att skriva som honom är inget att sträva efter. Steinbeck ratas därefter. Sara behöver någon att diskutera Virginia Woolf med, och ojar sig över att hon inte läst mer av Dickens, och griper sedan tag i en abnormt fet pocket med för liten titel. War and Peace. Hon skrattar och säger, inte nu, men sen, senare ska jag orka med den. För just nu har jag inte råd! (Saras financiella problem grundar sig ingalunda på hennes smak för kläder eller kinkiga aptit, utan hennes hunger efter fler sidor att läsa. Bra sidor.)

Till min stora glädje vara vi på samma våglängd på väg dit, och hamnade således på Bengans. Till min förtjusning kom jag ihåg att jag velat köpa Jack Peñates första skiva, och till Saras förskräckelse hade jag fortfarande inte sett Amelie från Montmarte. Det hela resulterade i diverse inköp och hot om stryk.

Minsidan

Just nu sitter jag och försöker lyssna på en männsika, man, pojk, som sjunger så fint. Fint på det sättet man talar om tunnt hår, men på ett positivt sätt. Fint. Tyst. Medan min lillebror försöker sova. Jag försöker höra vad han sjunger eftersom det självklart inte finns en textrad i textformat att läsa på hela världsomfattande vida webben. Om jag får höja volymen imorgon kommer jag nog fram till att jag tycker att Leo Leosons Status Quo är precis så bra som jag tror den är, för jag älskar dynamik och annorlunda röster och tragik. Fast jag vet inte om det är tragik han sjunger om förstås, men det borde vara det, annars är han mer vardagsscizofren än jag. Och så kan vi inte ha det. Men godnatt nu.

Jag som alltid ska planera, har planerat att gå upp tidigt imorgon, innan alla andra och cykla, vart vet jag inte men någonstans. Och tanken på att jag ska rulla fram i morgonljuset och frysa är halva nöjet. Kanske bara hela till och med.

P.S. Leo Leoson och Armand Mirpour ska spela på Södra Bar nästa vecka. Det ska tydligen vara gratis. Komsi! D.S.

Nostalgi mittemellan allt och ingenting

Jag var inget popsnöre, hade ingen låtsasidentitet förutom den att inte vara som "alla andra", och ofrivilligt stämplad pluggis och duktig flicka. Jag lyssnade på P3 och diggade Kooks och trodde att det var samma som Jack Peñate eftersom jag inte visste att någon av dem fanns. Bara musiken och den var ljuset i tillvaron när skolan skulle börja och sommaren höll sig kvar som viskningar i solglimtar och envist blommande rosor. Jag skulle fylla sjutton och hade åldersnoja; året därpå skulle jag fylla arton! Åren hade börjat passera allt för snabbt. Dagarna till veckor och veckorna till... ja allt det där. Well uh oh, oh I love her because she moves in her own way Well uh oh, oh she came to my show just to hear about my day var de finaste textraderna på radion och ett av mina större problem var att jag alltid varit singel, trots att jag envist hävdade att just det aldrig varit något problem, och sedan var det ju det här med ålder. Den som vore arton ändå, och kunde gå till Debaser och lyssna på Miss Li på juldagen eller Salem al Fakir, åh och dansa. Musiköron och fötter skrek efter en spolknapp medan hjärnan febrilt letade efter paus.

Igår fick jag reda på att jag kommit in på högskolan, på rätt program och allt det där. Idag sitter jag och lyssnar på Kooks och Jack Peñate och väntar på att ingemanstiden ska ta slut och sparka mig in i det som är resten av mitt liv.

Noll

Ködagar just nu: 85
Lediga bostäder: 0

Aktiva meddelanden: Totalt 0 , varav 0 nya

Vilken tur att jag inte vet om jag kommer in på högskolan, nu när det ändå bara finns noll bostäder hos SSSB. (Och vilken tur att jag bor i "Stockholm" och egentligen inte behöver klaga över det här.) Men NOLL alltså.

Lesley Gore

Det e min fest och jag gråter om jag vill Du skulle också gråta om det hände dig Ingen vet var min Johnny har tagit vägen Men Judy stack samtidigt som han Varför höll han hennes hand När han ska vara min Det e min fest och jag gråter om jag vill Du skulle också gråta om det hände dig Sen dansar alla mina skivor hela natten Men lämna mig ifred en stund Innan Johnny dansar med mig Har jag ingen anledning att le Det e min fest och jag gråter om jag vill Du skulle också gråta om det hände dig Judy och Johnny gick nyss genom dörren Som en drottning med sin kung Åh, vilken födelsedag Judy har på sig hans ring Det e min fest och jag gråter om jag vill

Den som dör får se/Markus Kyrkogård

Vaknar på rygg på en kyrkogård
Under ett träd, grenar och löv
Får jag va här fast jag inte är död?
Minns inte särskilt mycket av igår
Mer än att det var jävligt hårt, att jag levde för två
Är det mer OK att jag är här nu då?

Ställer mig upp mot trädet
Små gula fläckar springer mot svart bakgrund på ögonen
Sen blir jag yr och spyr och skäms
Lägger mig ner igen på en gravsten
Svart blank marmor mot min kind
En familjegrav, vad skönt med lite sällskap idag

Och jag har vart kär och ni har vart kär
Och jag ligger här och ni ligger här
Hisnande tankar jag vet att ni tänkt dom
Jag tänker dom nu och jag vet att ni vet
Vet mycket mer än jag, har sett mer än jag
Men jag vet att den som dör får se

Martin ringer, vi bestämmer träff
Han möter upp i en batik T-shirt
”Du är störd men du har koll”
Martins blick kan fånga allt
Han har testat allt, Krig heroin
Martin är farlig men han är jätte fin

Jag säger som det är att allt är sådär
Bara sådär, sådär som det är såhär års
”Och blir det inte bättre så lägger jag ner, så är det!”
Men Martin får mig på bättre tankar
Och snart är jag tankad och mina tankar far
Hit och dit och tillbaks igen och hit och tillbaks igen

Och jag har vart kär och du har vart kär
Och jag står här och du står här
Hisnande tanke jag vet att du tänkt den
Jag tänker den nu, men vad tycker du?
Hur kan du veta säkert? Hur kan du veta klart?
Innan du ens testat?

Det är fortfarande varmt i luften
Fast det är mörkt
Sommaren tog slut idag
Det doftar och känns exakt som när det var vi
Och jag får tänka på att låta bli
Men det känns, du vet det känns

Du och Norrköping gör er bättre i backspegeln
Även fast du var min vän och det var mitt hem
Men det gör inget längre, det gör inget nu
Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre
Men jag har lärt mig vad som är bättre
Och vad som är sämre

Och jag var kär och du var kär
Och jag stod här och du stod här
Hisnande tankar som vi båda tänkte
Jag tänker dom nu, men vad tycker du?
Vad hoppas du? Vad önskar du vad vill du?
Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?

Om du är rädd, sluta med det
Om du är bränd och rädd lägg av med det
Lita på mig börja med det
Lita på mig sen får vi se

Om du är rädd, sluta med det
Om du är bränd och rädd lägg av med det
Lita på mig börja med det
Lita på mig, testa det

Om du är rädd, sluta med det
Om du är bränd och rädd lägg av med det
Lita på mig börja med det
Lita på mig sen får vi se

Japp. Jag är rädd. Och bränd.
Men jag litar inte mer på dig, eller någon för det.