Krunis hade på sig scarf. Sjal. Kalla't vad du vill. En glansig sån, i paisley och med gula kanter. Sjukt coolt. Fett härligt. Vi såg i stort sett ingenting. Vi hörde att han lånade ut sin för varma jacka till någon skrikande tjej längst fram. Han sjöng om Benny, om att Allt Gör Mindre Ont Sen, och sa att sen nog måste vara nu, om Prinsessan av Peking och om Trelleborg - Travemünde - Världen. Det tog slut för fort. Tjejen framför oss i kön vågade be om en puss, och fick en på kinden. Jag fick en suddig bild, två autografer och en portion eufori. Fan vilken jävla helvetes tur att det finns musiker.
Mamma tyckte att skivornas titlar var konstiga. Jag är en uhsel storasyster. Jag borde flytta ut så att de slipper mig. Imorgon är det "insup" i KVSIF. Kan det sluta som annat än illa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar