"Alla" tycker något...

... om svininfluensan? EU? Konservburkar? Nä.

De konservativa (musiknördarna) hatar den, eller åtminstone Beyoncé Knowles. De oallmänbildade, eller kanske bara de som håller sig till nuet, älskar det. Typ. Jag talar om Cadillac Records. Filmen i sig handlar inte så mycket om Etta James, som Knowles spelar, men en snabb sökning på youtube talar om att hon får rätt mycket uppmärsamhet ändå. Vissa säger att hon inte sjunger tillräckligt bra för att spela Etta, andra att hon suger som skådespelerska, vissa både och, många att de äääälskar hennes röst. Någon att håret är fult. Etta James hade också blonderat hår, snyggt eller inte.

Beyoncé, som är ett barn av sin tid, wailar väldigt mycket. Det som skulle kunna vara ett snyggt vibrato blir för mycket kan man säga, och helt fel för att spela en blues/soul-sångerska under 60-talet. På den tiden var wailandet ett inslag i sången, det fanns alltid med någonstans, men inte hela tiden.

Skådespeleri är väl inte riktigt lika mycket min grej, men jag har alltid tänkt att någon som kan spela roller som skiljer sig mycket från varandra, i personlighet tänker jag främst, kan inte vara en dålig skådespelare i alla fall. Självklart finns det många bra, som av någon sorglig anledning mest får roller som är likadana, men det hör inte riktigt hit. I filmen Dreamgirls, som även den handlar mycket om skivbolag, RnB-charts och Pop-charts och rasism, spelar Knowles en ganska svag kvinna, medan Etta James har hundra gånger mer krut och förhoppningsvis mer personlighet.
Jag tänker inte klaga på Beyoncé, framför allt eftersom jag inte sett filmen. Men jag har sett ett par klipp. Beyoncé spelar inte "sig själv", tack och lov, hon är nästan lite rolig häroch Adrien Brody (som Leonard Chess) är och ser så hjärtskärande olycklig ut att jag inte kan låta bli att älska honom, när "Etta" sjunger I´d Rather Go Blind. Men trots hundögonen och tårarna är jag fortfarande väldigt konservativ, ni bara får, får inte lyssna på ovanstående utan att lyssna på originalet! Jag tror många, många gånger mer på att Etta James hellre skulle bli blind än se honom lämna henne, fastän jag aldrig skulle kunna se mig själv i den sitsen (jo).

Summa summarum blir ändå den att divor, är divor, och inga lysande skådespelerskor, och att män med hundögon gör mig knäsvag och aningen omdömeslös.