Nu är det så att jag "aldrig" varit något fan av schlager, svensk Rix FM-musik och Idolvinnare, men det är inte fy skam att hoppa runt i matsalen med hela skolans treor och skrika Det gör oooont! till halsen blöder.
Jag hade kommit hem kvart över fem och sovit drygt tre timmar morgonen innan, släpat mig igenom en för lång dag. Fötterna var fortfarande i upplösningstillstånd efter natten innan och det var liksom inte tal om att pynta sig från topp till tå. Sminket fick sitta kvar och föttern bo i ett par tennisskor. Klänningen var... kanske lite för liten på vissa områden och bh:n ville inte hålla sig undan. Men vem fan orkar bry sig? Helt förutsättningslöst och med en önskan att få lägga sig och bara SOVA återvände jag till skolan. Och hade skitkul. Dansade, egentligen inte, min första tryckare sen mellanstadiet, till en såndär personlighetsfattig låt ingen riktigt kommer ihåg att de hört, inte jag i alla fall.
Men gubbskivor är inga studentskivor, och klockan tolv pip fick vi så vackert avlägsna oss från skolan.
Emmi den har körde oss hem. Med Oasis Don't Look Back in Anger dånande ut ur volvons öppna fönster tutade vi oss genom Jakan. Jag vill också ha körtkort tänkte jag och sjöng med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar