Just nu sitter jag och försöker lyssna på en männsika, man, pojk, som sjunger så fint. Fint på det sättet man talar om tunnt hår, men på ett positivt sätt. Fint. Tyst. Medan min lillebror försöker sova. Jag försöker höra vad han sjunger eftersom det självklart inte finns en textrad i textformat att läsa på hela världsomfattande vida webben. Om jag får höja volymen imorgon kommer jag nog fram till att jag tycker att Leo Leosons Status Quo är precis så bra som jag tror den är, för jag älskar dynamik och annorlunda röster och tragik. Fast jag vet inte om det är tragik han sjunger om förstås, men det borde vara det, annars är han mer vardagsscizofren än jag. Och så kan vi inte ha det. Men godnatt nu.
Jag som alltid ska planera, har planerat att gå upp tidigt imorgon, innan alla andra och cykla, vart vet jag inte men någonstans. Och tanken på att jag ska rulla fram i morgonljuset och frysa är halva nöjet. Kanske bara hela till och med.
P.S. Leo Leoson och Armand Mirpour ska spela på Södra Bar nästa vecka. Det ska tydligen vara gratis. Komsi! D.S.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar