Det där årtiondet

mina föräldrar föddes under. Och sådär. När Martin Luther King Jr. blev mördad, och Kennedy han med och Kuba krisade och Vietnam krigade, studenter ockuperade och medborgarrättsrörelsen växte sig stor i USA. Och tjejer verkligen lärde sig vad det var att skrika över män med elgitarrer som rör sig, för sig och sjunger som gudar.

Jag skulle förberett en redovisning om rasmotsättningarna i USA under 1900-talet, vilket osökt fick mig in på sextitalet. Sen var det kört. Så nu har jag lagt all den där tiden på en spellista med Billboards Hot 100 från hela årtiondet. Det börjar med Elvis och slutar med Beatles, vilket i sig inte låter så spännande. Bara en låt med drottningen av soul (Aretha Franklin), så nej, det är inte särskilt spännande. Men härligt att lyssna på!


P.S. I boken jag läser, fortfarande, refererades det en gång till Paul McCartney's ögon, jag förstod i läsande stund inte alls. Nu har jag sett en inspelning av Hey Jude med mannen i fråga, nu förstår jag. Livsfarligt. Se den. D.S.