Men det finns inget bättre än Bessie Smith när man är nybakad singel och vill ha så lite med det motsatta könet att göra. Om det funnits någon kvinna, som inte sjungit opera, som har en ordentlig röst är det väl hon. Och om det finns något som får mig att må bra när jag riskerar att bli ledsen är det blues. Pappas fel, säkert, han lyssnar oftast och mest på blues, lite nyare sådan, Howlin' Wolf och Muddy Waters,som är så nytt som från femti-, sextitalen. Pappa brukar säga att blues är bra när man är ledsen för att, ingen är så ledsen som sångaren tycks vara, men mest av allt för att musiken mer eller mindre genomsyras av en "Pick yourself up, and dust yourself off"-känsla.
Bessie Smith var Billie Holidays idol, och Billie var Janis Joplins förebild (stod det i alla fall i boken jag läser. Jack. Jack är nästan alkoholist och tar speed för att bli av med baksmällan. Jack förstår sig inte riktigt på kvinnor, och kvinnor förstår sig nog inte riktigt på honom. Stackars Jack. Ulf Lundell är en ond man som skapade dig.)
Men lyssna på Bessie och ta för all del en titt på Billie också. Lyssna helst på den här och den här med Bessie, mest egentligen för att det var det bästa jag hittade. Lyssna hellre på A Good Man is Hard to Find eller Me and My Gin. Och skulle du känna dig pepp på lite nyare ting, alltså Billie, snälla lyssna på den här och titta på hennes mimik under solona! Fullkomligt underbart, och skulle du ändå känna att du vill bli nedstämd och ledsen så kika på Love Me or Leave Me, den är inget att rekommendera till någon med kärleksroblem, men den är vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar