Men jag var ju liksom inte där. Förutom under en, två låtar sisådär. Under en av de kanske sammanlagt två torra timmarna. När Florence Valentin Pokerkväll i Vårbygård och jag dunsade in i okända männiksor, utan att göra illa mig för första gången ever, i ren eufori dessutom. Det här var ju nästan fullkomligt lysande kände jag när Love Antell fått ett alldeles för tamt, men positivt hejarop som svar på sin mellansnack om sjuksköterskorna och deras löner. (Ja, det är tamej fan sjukt att människor som ska rädda liv, ditt och mitt och mormors och kusinens, får så dålig lön!)
Jag älskar att Florence Valentin, som mamma för övrigt trodde var en sångerska när jag berättade lyriskt om deras musik dagen efter, har blås, och att de som blåser är bandmedlemmar. Inte bara bihang. Som vissa andra i vissa andra band, som vi inte behöver nämna vid namn, men vi alltid kan titta på. (Så vänder sig salongen tvärt och stirrar på grabbarna från Borlänge, Mando Diao.)
Sedan måste jag erkänna att jag hatar att de inte spelar i stan igen på tusen år, förutom på Berns Fashion Rocks, vad nu det ska föreställa vara för något. Höstmode i juni. Tjofaderittanlej. Nu minns jag varför jag slutade prenumerera på Elle. Och varför buddhisterna skakar på huvudet över västerlänningarnas, eller vad man nu ska kalla oss, totala oförmåga att leva i nuet.
Spektaklet kostar för övrigt mer än jag med huvudet i behåll just nu skulle punga ut med. I vilket fall stoltserar man med den underbara åldersgränsen tjugo år. Alltså måste jag satsa stålarna och
A) Våldgästa en gång bekanta människor i Östersund, som kanske inte ens bor kvar
B) Hoppas att det var just i slutet utav juli mamma skulle jobba i Piteå, helst just den 25
C) Gömma mig i brorsans väska när han drar till P&L (alla utom jag och mina polers ska dit verkar det som)
D) Bli tjenis med en värmlänning eller norrman och dra till Arvika eller Øystese, var det nu ligger.
E) Hoppas att Skogsindustrierna är stora sponsorer av Trästocksfestivalen och att mor min kan fixa dit mig
F) Dra till Helsingborg och våldgästa min ingifta fasters syster
G) Sticka till Sävsjö, var det nu ligger
H) Kidnappa bandet och trolla fram en scen, schyst publik och...förutsättningar.
Tummen upp för moí.
I flykten undan Pixies, som inte var hälften så bra som jag förväntat mig, trillade jag och en till in i skivtältet, där vi till vår glädje upptäckte att det ovannämnda bandet från Haninge alldeles väldigt snart, eller nyss, skulle signera skivor. Fort som attan letade vi upp Pokerkväll i Vårbygård, till ett pris som passade plånboken finfint, och hittade den lilla kön. I sista sekund kom jag på att jag faktiskt hade något ganska vettigt att säga boysenbären och fick ur mig att de minsann hade varit grymma, verkligen, och att jag definitivt var ett nyblivet fan tackvare det. Så vitt jag kunde höra blev de glada, men eftersom jag har svårt att se människor när jag blir nervös har jag inget direkt minne av att någon av dem såg glad ut. Bara att någon hade ett ordentligt, rött skägg. Och att sångaren hade ett väldigt stort linne på sig. Tror jag. Jag minns inte heller vem av dem jag svarade Ja! Jag jobbar här då också, som volontär, när jag fick frågan om jag skulle vara där i morgon också. Och kanske borde jag ha insett att det kunde funnits en annan vits med frågan i fråga, än att vara trevlig, men gjorde jag inte då, och lika bra var nog det.
P.S. Markus Krunegård var inte heller dum. Men PUBLIKEN. Kom igen. Bara för att det regnar och är tio grader ute behöver man inte vara stel som en snögubbe. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar