Det var en gång en pojke, han var nog ganska glad. Han var väldigt sjuk. Han tyckte inte om ledsen musik, han tyckte inte om när det stack till i brösten för att musiken snuddat vid något ömtåligt. Han kunde inte riktigt lyssna på det ledsna, den ledsna. Han ville inte bli ledsen, men vem vill det? Han skulle nog inte ens hört att det här kunde göra en ledsen, bara uttråkad.
Jag har numera Spotify. Och alldeles nyss grävde jag fram Peter Lemarc. Mellan dej och mej är en underbar låt, lyssna på den, gör det. Kram.
Jag kan inte viska, mycket högre än så här
Jag kan inte visa dej, mera tydligt än så här
Så om du inte hör mej nu, om du inte vill förstå,
då får du aldrig nånsin höra alla ord som jag sparat,
tänkte viska i ditt öra bara tillfället dök upp
Mellan dej och mej, bara dej och mej
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar