Jag kanske borde berätta om spexet, som av vissa har kallats episkt. Eller n0llegasquen som var episkt på helt fel sätt. Jag kan berätta att jag har fyra låtar av The Strokes och en snäll killkompis att tacka för att jag orkade hem i söndags vid femtiden. Jag måste berätta att jag mår så illa att jag knappt kan tänka av min förbannade sjukgymnastik, för att ni ska förstå varför det jag hade tänkt berätta om kanske inte riktigt kommer att bli logiskt.
Jag vill åka till Liverpool och upptäcka nästa stora indie, pop, rock, umpa-stumpa, skutt-band innan MTVtwo gör det
Are we human or are we dancer? I'm back in Liverpool, and everything seems the same, but I worked something out last night, that changed this little boy's name. Everything is going wrong, but we're so happy. She turns and says "are you alright?" I said "I must be fine cause my heart's still beating". Oh, there ain't no love, no Montagues or Capulets, Are just banging tunes and DJ sets and... Dirty dancefloors, and dreams of naughtiness.
So I walked out: "Oh, baby, don't care no more, I know this for sure, I'm walkin' out that door"
Are we human or are we dancer? är enligt wikipedia utnämd till "The silliest lyrics of the week", med rätta. Jag inser sällan att jag det var det jag saknade förrän det är mitt framför näsan på mig. Jag har saknat The Wombats, saknat humorn, tragikomiken, musiken, allt. Har saknat den där blommiga gitarren; Mathew Murphys rosablommiga gitarr, som nästan fick mig att lova, ja, lova att om jag får en sån gitarr, då ska jag lära mig spela gitarr.
Videon till The White Stripes Fell in Love With a Girl är gjord av LEGO. Helt i Lego. Jack och Meg White i LEGO. Fullständigt underbart och lite epilepsiframkallande.
Alex Turner ser ut att vara max nitton bast, och kanske ett halvt. Och är att dö för när han säger "We are the Arctic Monkeys, this is I bet you look good on the dancefloor. Don't believe the hype". Låten är också, nästan att dö för. Tyvärr har någon bestämt sig för att snobba till "Whatever People Say I Am, That's What I'm Not", så vanliga dödliga (utan Premium) göre sig icke besvär på Spotify.
Och Julian Casablancas har utsvängda braller (och indiens fulaste frisyr?) när han sjunger Last Nite, dricker öl och glömmer bort var han la micken.
Det är tio minuter och 46 sekunder av lycka. Nu ska jag prova att skriva med höger för första gången på fem veckor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar