Det har hänt mig en gång förut, att en artist har uppmärksammat sin upptäckt av mitt uppmärksammande av dennes fantastiskhet i min blogg. Förra gången var i ett annat liv, flera tidsåldrar och kärleksepoker sedan. Förra gången rörde det ett gotländskt soulband med riktig, ren och skär själ, som till och med lovade mig en gratis skiva, men det blev aldrig av och några månader senare försvann deras myspace. Om jag minns rätt har deras hemsida inte uppdaterats sedan någon gång i början av 2007.
Idag var det ingen mindre än Joackim Zwahlen som hade hittat mina gamla skriverier om hans spelning på Klubb Sockerdricka. Jag hoppas att jag kan lura iväg någon till Mosebacke nästa vecka, kanske nya och gamla, om jag har riktig tur. Jag tror jag skulle behöva lite tur, höll jag på att säga men det är inte sant.
När jag började skolan nu igen var jag livrädd för att hamna fel i det sociala, för att nöja mig med människor som fnyser åt det jag är och inte ser längre än till pricken på näsan eller flisan i de andras ögon. Istället verkade det ha blivit ganska så tvärtom. Men hade det nu ändå inte blivit så bra, hade jag fortfarande haft massvis av underbara människor som kanske hamnat lite väl i skymundan nuförtiden men. Åh. Puss, och tusen kramar till alla er som burit påsar och hållt upp dörrar, ringt och frågat, berättat och gått mil och kilometer i Hässelby och på Söder påjakt efter det där Caféet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar