söndag 16 augusti 2009

There's something in the way that she smiles Showers me clean from rust

Jag ska erkänna att jag knappt lyssnat på pojkarna från Borlänge på väldigt länge. Inte med någon stor glädje i alla fall. Jag skulle kunna analysera det i timtal, men det skulle ändå bara sluta med att jag skyller på mitt ex, så jag låter er slippa det. Men jag kan se tillbaka på de senaste tre åren och konstatera att det finns stunder som bara hade lämnat mig som en våt fläck, ett minne blott, hade det inte varit för dem. Och hade det inte varit för Rana hade jag inte fått in det i min tröga skalle lika bra. (Och hade det inte varit för hennes lillebror, MTV och inspelningsbara digitalboxar hade hon i sin tur......) Tack världen. Tack. Godnatt.

Inga kommentarer: