Det handlar om att inte komma hem i vettig tid ikväll igen, nej att aldrig liksom ta sig fram till den där platsen där ångestrynkor inte beblandar sig med skrattsalvor och skämtkanoner. Det handlar om den maximala hastigheten, vart du vill, så fort du kan, det är en lång väg ner, och du skulle aldrig ramla mer. Det finns inge' hopp, det blir ingen dans. Det är cerisechock och kakofoni, pedantiskt kaos med en touch av humor och det är tiden innan imorgon.
Gjutjärnsgrytan är färdig, vilken sekund som helst. Om två veckor är jag en våt fläck som ska börja tänka på julklappar. Då ska jag göra en julskiva.
Vi ses på andra sidan tentaveckan. (Det här kallar jag gryta.)
1 kommentar:
P.S. Det är inte alls Diana Ross som sjunger Buttered Popcorn. Det är Florence Ballard som har lead, såklart. Om jag minns rätt blev den struken som B-sida till en singel på grund av dess "sexuella anspelningar". D.S.
Skicka en kommentar