Min mormor är en fantastisk människa. Jag har ärvt mitt sötsug från henne. Min mormor var en naiv brutta från västgötaslätten som älskade Elvis, åkte motorcykel och förlovade sig på julafton samma år som hon fyllt sjutton.
Om en vecka flyttar jag från det min blivande roomie kallade "jävla villagetto". Min mormor har väldigt svårt att komma runt att jag över huvudtaget ska lämna hemmets trygga boning, och antagligen ännu svårare att förstå hur det ska fungera att bo tillsammans med två killar, två unga män.
Min mormor uppfostrades till stor del av sin mormor och morfar, med andra ord människor som levde över hälften av sina liv på 1800-talet. Min mormor är också av åsikten att alla söta unga flickor borde ha pojkvän.
Därav kommentarerna:
"Tänk, nu kommer du ha två killar att tvätta åt också!"
"Hur lång är han? Jag menar, ni kanske kan dansa lite."
Jag älskar min mormor. Men hennes världsbild är ibland aningen frånkopplad min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar